Sammandrag av de artiklar som Inge Nylin skrivit om Emmastenen.

I Frykposten har vår ordförande berättat om en augustikväll förra året med vandring från Svenserud till Emma-stenen på den närliggande kilsskogen.

Med förundran tittade vi på det som huggits in i stenen. Sven Tjus, som ledde vandringen, påminde om ideer som snurrat kring dess text och figurer. Där står tydligt” Emma et IO-N”. Eftersom latinets ”et” betyder ”och”, så råder misstankar om att inskriptionen på något vis hugfäster minnet av ett möte mellan en man och en kvinna. Eller kanske snarare många möten.

Kvinnans namn är klart. Men för vad står då textens IO-N? Sven resonerade litet kring IO-N och funderade bland annat på om det skulle kunna vara ett bomärke. Oftast har man dock tolkat detta I som första bokstaven i namnet Jon, ett väldigt vanligt namn i kyrkböckerna. I gamla handlingar skrivs namnet lika ofta med ett I som med ett J.

Efter tidigare besök vid stenen har också jag prövat att ringa in några personer, som skulle kunna sättas i samband med stenen. Vi börjar med att försöka bestämma något om tidpunkten för inskriptionen på stenen.

Eftersom kyrkvägen är mycket gammal, kan den ha varit använd som gång- och ridstig åtminstone sedan medeltiden. Glänne som namn på bebyggelse är känt sedan 1503. Som genväg för den som norrifrån ville gå till Stockholm eller annan ort, fyllde vägen säkert länge en uppgift.

Om vi nu antar, att stenen står där till minne av romantiska möten, vilket traditionen vill framhålla, så satsar jag för min del på att tiden för skriften är 1800-talet, århundradet som präglades av romantiken, enligt uppslagsboken ”en kulturell riktning som tillmäter känslan, aningen och fantasien större betydelse än förståndet och verklighetssinnet, wienervalsernas och Fritiofs sagas tid.

Med den förutsättningen är det lätt att gå med på den sägen som ordföranden återger om en enkel man av folket och en förnäm dam från Skog. Berättelsen finns i ett litet blad för information om några minnesmärken i Karsbolsområdet,

som rektorn Einar Hagenrot arbetade ut på 1950-talet för bruk i skolan. Ett krux är, att ingen mamsell med namnet Emma hittats i husförhörslängden för Skog under hela perioden 1736 - 1870.

En variant i ryktesfloran kring stenen gör gällande, att den enkle mannen skulle ha kommit från Fageråshållet och kvinnan av börd norrifrån. Men i norr finns vid den här tiden inte så gott om kvinnor i högre stånd att spekulera kring.

Kring Emma-stenen II

Vid ett samtal för några år sedan med framlidne hemmansägaren Johan Alfredsson från Marielund kom några uppgifter fram, som jag fann vara mycket intressanta och innehålla mera av substans än den gängse ryktesfloran. Han kände till, att till officersbostället på Harsäter kom ofta bekanta och stannade en tid, och bland dem kunde personer ha företagit vandringar i skogen och efter kyrkvägen. De stannade i regel inte så länge att de blev kyrkobokförda, men kunde mycket väl vara av den livliga sort som utmärkte officerare med flera under Karl XV:s dagar.

Alfredsson, som växte upp i närheten av Skog, mindes också, att hans far berättat om en man från Skog med namnet Kihlén, som under en jakttur träffat på en flicka som hette Emma och stannat och pratat med henne. Hon var sysselsatt med att plocka bär i markerna. De träffades senare många gånger, och när hon av någon anledning försvann från trakten, lät han hugga in texten på stenen i skogen. "Han lät hugga in den" enligt sagesmannen, vilket kan tyda på att han hade hjälp av någon från gården.

Ägare till Skog vid den här tiden var Sven Kihlén, en mångbetrodd man som var länsman och ekonomidirektör för Frykeruds församling. Han var en aktad person i socknen och omnämns på flera ställen i boken FRYKERUD III. Tyvärr har hans bostadsort angivits fel på sidan 131. Han var född 1798 i Kil och dog den 1 februari 1840. Enligt Frykeruds vigselbok vigdes han 1818 till äktenskap med "Kyrkoråds Dottren Pigan Ablona Ersdotter i Klaxås". Hustrun, vars namn oftare skrivs Apolonia, var syster till riksdagsmannen Bengt Eriksson i Klaxås. Makarna fick i äktenskapet fyra barn, Mathilda Sofia f. 1822, Maja Charlotta f. 1823, Johan Oscar f. 1825 och Josefina Apollonia f. 1828.

Om Johan Oscar vet vi att han 1840 studerade i Karlstad och att han var tillbaka på Skog från 1845. Han ingick 1870 äktenskap med Carolina Mathilda Kuylenstierna, född 19/3 1836 i Rostaved, Skaraborgs län, enligt hf-längden.

Men Johan Oscar är intressant ur en särskild synpunkt. Hans initialer J och O är desamma som på stenen. Och efternamnet Kihlén skulle mycket väl kunna förkortas till -N. För min del är jag övertygad om att det är hans initialer som vi finner på vår sten.

Kring Emma-stenen III

Vi avslutade resonemanget om stenen förra gången med att jag nämnde som min övertygelse, att IO-N på stenen syftar påherrskapssonen Johan Oscar Kihlén från Skog. Nu får vi gå vidare och försöka hitta en bärplockande Emma.

Nära till hands ligger då att leta bland de små stugorna i skogen intill. I själva knektbostället hittar vi då enligt husförhörslängden för 1861- 65 soldatänkan Emma Maria Olsdotter med fyra barn, Lovisa Elvira f. 1844, Emma Carolina f. 1849, Elisabet f. 1852 och Maria f. 1856. Eftersom fadern, knekten Anders Andersson Skog, avlidit på lasarettet 1858, blir hustrun och barnen tvungna att överlåta bostället till den nye knekten Carl Larsson Skog.

Emma Maria Olsdotter lämnar Skog 1861 och flyttar till ett hus i Blankeberg med de tre yngsta flickorna. Lovisa kommer till Gräsmark. Efter ett par år ger sig Emma Carolina iväg till Kil, antagligen för att söka tjänst, eftersom hon det året fyller 15 år.

Nu skulle vi egentligen ha hittat Emma i en inflyttningslängd för Stora Kils församling, men den längden är ofullständig. Möjligen fanns den bland de kyrkliga handlingar som brandskadades vid kyrkbranden i Kil 1929. Så vi får lämna Emma Andersdotter tills vidare och följa vad som händer med Johan Oscar.

Efter avslutade studier i Karlstad flyttade Johan Oscar hem till Skog och förenade sig med den övriga familjen, vars överhuvud nu var hans mor, änkefrun Apolonia. Efter sitt giftermål 1870 med Carolina Mathilda Kuylenstierna skrivs han som brukare av gården , tills han 1892 med hustru och fyra barn flyttar ut till Busterud i Östra Fågelvik. Han noteras där som "ägare av villan Ljung". Hustrun avlider i november samma år. Barnen har nått 20-årsåldern och söker sig ut från hemmet. Systern Matilda Sofia och pigan Hulda Maria Dahl blir hans sällskap.

Kring Emma-stenen IV

eller

OM BETYDELSEN AV ATT PRÄSTEN HAR EN BLYERTSPENNA

Våra försök att spåra Emma Carolina Andersdotters öden strandade förra gången på svarta sidor i en kyrkbok. Men en liten kommentar från hennes barndom i knektstugan har lämnats av hembygdsforskaren Erland Segersten från Glava.

 Vid ett tillfälle lämnade han mig originalet till det foto av skolklassen vid Lunds skola 1898, som finns infört på sidan 302 i boken FRYKERUD I.  Som tredje flicka från vänster bland dem som sitter i mittenraden återfinns i helvit klänning den, som längre fram skulle bli hans hustru. Hon hade berättat, att hon som barn en gång besökte soldattorpet och slogs av den totala fattigdom som rådde där, men mest förvånad var hon över att man hade julgranen hängande i taket.

 Fattigdomen följde förstås med även efter flytten till Blankeberg, även om soldatänkan då uppbar ett litet understöd från Kungl. Värml. Regementes Enke-kassa. 1868 nödgades hon tillsammans med de två yngsta barnen, Elisabet och Maria, flytta till ett hus i Ackebol, där det enligt prästens noteringar då redan bor en statkarl med familj, 3 stycken inhysehjon och 1 rotehjon.

 Det hände väl mer än en gång att utblottade människor sökte bostad tillsammans. Kanske kunde mathållningen underlättas, och framför allt var det möjligt att bekämpa den outhärdliga vinterkölden, om man trängde ihop sig. Ett sådant ställe kan ha varit Smekul i Östra Glänne.. Församlingsboken noterar, att vid 1900-talets ingång bodde där en änka och två andra inhyses, tills på hösten 1904 även en person från Kil flyttade in  med hustru och fyra barn i avvaktan på att när våren kom få lämna landet för Nordamerika.

 På något vis verkar det nu som om prästen i Frykerud  skulle ha fäst sig litet extra vid knektdottern,Emma Carolina Andersdotter,  för långt efter det att han utskrivit henne till Stora Kil gör han i husförhörslängden med blyertspenna en notering med följande innebörd:

 ”Hon lär finnas i Göteborg hos en som heter Kihlén.”

Jag är glad för den noteringen.

Sen får vi väl se vad den kan ge.

Kring Emma-stenen V

Jodå, prästens blyertspenna redovisade åtminstone en sanning som kan bekräftas. Johan Oskar Kihlén flyttade till Göteborg runt sekelskiftet 1900. Det berättar en mantalslängd.

 Men just det nya seklet är litet problematiskt för den som letar namn, vilket nog många erfarit redan. Församlingarnas böcker för 1900-talet håller på att samlas in för registrering och arkivering centralt. De ska också kopieras i Ramsele till mikrokort osv. För Värmlands del kommer de sedan att återföras till Arkivcentrum.

Namn från tidigare århundraden kan man ju hitta i kopierade kyrkböcker och ser då, att vår Emma fick sin första tjänst som piga i Erikstad  i Kil 1864.

Den varade i ett år. Därefter flyttade Emma litet närmare hembygden och kom till Nyland under Utterud i Nor. Gården låg strax söder om Köpung och namnet lever kvar. Där fanns för så där en 60 - 70 år sen en stabil loge med lättsopat golv, dit ungdomar från trakten brukade samlas till dans i sommarnätterna, berättar Margit Larsson.

Tjänstefolkets flyttning skedde ju i gamla tider sent på hösten, när slakt och tröskning i huvudsak var avklarade, och i december 1866 hittar vi Emma i Tollita. Man förstår att Emma haft det besvärligt. Om missväxt och nödår under den här tiden  talas t.ex. i boken FRYKERUD IV på sid. 119. Det krisade sig riktigt för folk, och prästen Nils Ahlin nödgas 1867 notera ett stort antal personer från Frykerud som lösdrivare. En av dessa är Emma. Men hon lyckades krångla sig ur knipan och hittade ny pigtjänst i Djupdalen, en gård väster om Kvarnängen. Det var gry i flickan !

Kring Emmastenen VI

Vi lämnade för en tid sedan Emma i Djupdalen. Nu är Emma invärvd i vardagsslitet och utlämnad till att helt klara sig på egen hand. Det tillgår så, att hon under de närmaste femtio åren uppehåller pigtjänster på olika ställen i Kil och Frykerud. Den allra sista av de kända anställningarna är förlagd till Karsbol, där hon noteras som hushållerska hos Sven Larsson och hans son Sven Adolf. Med sig i Karsbol hade då Emma fyra egna barn, som hon hela tiden tagit ansvar för . Det är inte känt, att hon genom åren någon gång på allvar blev erbjuden äktenskap. Fadern till Teresia Skoog, det sist födda barnet, försvann till USA 1888, samma år som barnet föddes.

Hur blev det då  med blyertsnoteringarna om Emmas vistelse i Göteborg? Jo,  den är införd på sidan 265 i Frykeruds församlingsbok för de första åren på 1900-talet och lyder som tidigare citeras: ”Finns i Göteborgs stad, hos en som heter Kihlen, varit 3 år.”

Vem kan denne Kihlén vara månne?

Inge Nylin