Guidad tur med buss längs Frykeruds småvägar
När vi lämnade den lilla stugan i Skåre efter FFF’s besök konstaterade en av deltagarna ”om inte folk hade blivit botade så hade de väl inte lämnat kryckor och protesen kvar”. Vid vårt besök berättade Sten Sandström om Boltzius som levde under andra hälften av 1800-talet och dog 1910. Efter en religiös omvändelse upptäckte han att han fått helbrägdagörelsens gåva. Över 400 kryckor och olika hjälpmedel finns bevarade i stugan på Boltziusvägen i Skåre, och på Värmlands Museum finns i arkiven 33 000 brev från människor som bad om hjälp eller uttryckte sin tacksamhet över att blivit friska. Det mest spektakulära var ju hans besök på Stockholms slott där han fick be för drottningen. Kungaparet tros också ha besökt Boltzius i hans hem. En mäktig krans på hans begravning kom från slottet. Ofta frågade Boltzius de som bad om hjälp ”Har du troa”?. Han påpekade ständigt att det inte var han som botade, utan Gud
Det har skrivits många böcker om Boltizus och på Grava Missionsförsamlings hemsida kan man läsa en längre uppsats.
K.E.
Att åka buss på småvägar i Frykerud
När FFF gick ut med inbjudan att åka buss på småvägar i Frykerud var vi mycket osäkra på vilket intresse som fanns. Målgruppen var nyinflyttade och unga familjer som ville känna sin bygd, men det visade sig att de som nappade var ”gamla” frykerudsbor. Intresset var så stort att vi fick säga nej till de senast 15 anmälda.
Måndagen den 9 maj rullade Kennet Erikssons buss med 40 förväntansfulla resenärer ut från Missionkyrkans parkering i Fagerås. Annelie Hedvall guidade oss genom Köpung och Lindesnar till Rudsta. När bussen nådde Skållerud tog Leif Johansson över och berättade om gårdar och människor på sitt humoristiska sätt. När vi nådde Rörbäcken var vi på min barndoms marker. Jag försökte visa på dels gångna tiders historia och vilka som nu bodde på de olika gårdarna. Vi passerade Tomta och gjorde en sväng in i Grums över Markvattensjön. Sedan gick färden förbi Forsnor och Brevik innan vi gjorde ett besök i Boda och återvände via Bodatorp till Lene. Här tog Gullan Gunnarsson över mikrofonen och berättade under resan upp till Lenskogen om historien. Innan vi sedan vände åter mot Lene smakade det gott med kaffe hemma i Gullan och Rune Gunnarssons trädgård. Resan gick sedan förbi Kvarntorp och Åneholm till Frykeruds kyrka, förbi prästgården och ut på ”45”-an vid Aplungstorp.
Måndagen den 23 bänkade sig nästan samma människor i bussen i Fagerås. Nu gick färden till Trösta där Ingrid Ohlsson stod för underlaget till guidningen. Vi körde förbi Annedal, Saxebyn ned till Ringstad och sedan upp på ”45”-an. Bodetta har alla sett men Bodettahålan var en ny bekantskap för många. I Bäckebron vände vi söder ut och for över Getmossen ned till Frykåsen och upp mot Övre Bondestad. Vi rastade på Skomakaråsen vid Stordrågen. Här hittade bussen nästan själv så att Kennet kunde berätta om sin hembygd. Vid Ramsåsen vände vi och reste över Tolita tillbaka till Fagerås.
Jag har hört många positiva omdömen om resorna och FFF har ett tryck på sig att köra flera turer.
K.E.Evertsson
Årets Frykerudsdagen inföll en fantastiskt vacker lördag. Solen strålade från en klarblå himmel och kvicksilvret stod över dryga 25o. Jag har varit Frykerudsbo nu i fjorton år och Frykerudsdagen i år gjorde mig inte besviken utan höll på sina traditioner med ett par få undantag.
CG höll som vanligt låda under Missions-församlingens auktion, loppistältet stod där det alltid brukar stå, veteranbilarna tutade som vanligt klockan tio, tändkulemotorerna tuffade de alltid gör, Frykerudsäran delades ut som traditionen bjuder och Anders Eriksson var som vanligt dagvärd, och tänk, precis som alltid avslutades dagen med en andakt. Jag kände mig helt enkelt hemma även under årets Frykerudsdag.
En del nyheter var det förståss. Barnens i särklass största favorit FRYCKSTAD II hade hittat hit! Ungarna satt bak i tågvagnen varv på varv på varv genom Fagerås. De tycktes aldrig tröttna. Stinsen för dagen, Björn, sa att om Frykerud inhandlar ett liknande tåg och kör runt på helgkvällarna så har vi löst problematiken med ungdomsbrottsligheten.
En annan nyhet, även den för de mindre, var att FBK’s flickor utsmyckade den som ville med fantasifulla teckningar i ansiktet.
I Bygdegården har det på tisdagskvällarna sedan i våras dansats Linedance och de aktiva visade upp vad de lärt. Alla besökare blev därefter inbjudna till att göra dem sällskap på dansgolvet och faktiskt var det ett femtontal tuffa tjejer och killar som ville prova på Linedance. Kanske får Double Trouble Linedancers förstärkning i sin skara nu till hösten?
Vissa aktiviteter på Frykerudsdagen har jag sett i några år men kan inte kallas tradition ännu. Pilkastning och luftgevärsskytte till exempel. Och kaninhoppning. Och barnens favorit jämte nya tåget; GODISBOMBEN från skyliften! I år såg jag dock inga trix såsom utspända lakan och upp-å-ner-vända paraplyer, utan bara stora plastpåsar som ungarna lärt sig kan komma väl till pass.
Och jag vågade mig inte upp i skyliften i år heller. Jag nöjde mig med att skicka upp sambon med kameran. – ”Du är ju så mycket bättre på att fota än mig”, löd min undanflykt den här gången.
Under tältduken på Lundavallen avlöste gästerna varandra. Många var vi som drog på mungiporna när Blidh sjöng om livet på Robinson-ön och om hur det är att vara ”Ute på näte” och när han läste sina dikter bland annat om ”Sômmer i Svärje”. Anders hade många poänger i sitt kåseri och många besökare gungade med när Gerd och Oddvar for lös på dragspelen.
Frykerudsäran delades ut för tionde året i rad. Det var styrelsen i Föreningen Frykeruds Framtid som ur inkomna namnförslag beslutade att i år hylla Irene Fager med diplom och blommor, inte för alla hennes år som lärare, inte heller för hennes fantastiska arbete för Rumäniens barn utan för all den tid och kraft hon lagt ner på att färdigställa den fjärde Frykerudsboken. Naturligtvis har hon inte varit ensam om denna, men hon har som ordförande i Stiftelsen Frykeruds Framtid dragit det största lasset.
Det hände dock några tråkigheter under årets Frykerudsdagen. Någon vas eller urna blev stulen bland auktionsobjekten strax innan auktionen skulle börja och loppisen lyckades sälja samma spel två gånger. Urnan kom aldrig tillrätta hörde jag efteråt och hur det gick med spelen vet jag inte. Jag hoppas att det löste sig så alla blev nöjda.
Så allt var exakt så som det skall vara under Frykerudsdagen. Det mesta precis som vanligt, några överraskningar och små oförutsedda händelser. Ett längre reportage om Frykerudsdagen samt ett litet fotoalbum finns på www.fageras.se
Jeanette Åhlin